De senaste åren har punkteringarna avlöst varandra på tvåhjulingarna. Jag tror aldrig att jag har bytt eller lagat så många läckande slangar som under denna tid. Vanligaste felet har varit att ventilröret lossnat från slangen. Detta tror jag att jag fått stopp på genom att pumpa däcken med minst 2 kilo (bar för er som anammat SI-systemet) vilket leder till att däcket trycks hårdare mot fälgen och inte gärna glider mot denna. För rör sig däcket på fälgen så följer ju slangen med – men inte ventilen…
Men andra tokigheter har fått luften att lämna mina hjul. Både min Puch Dakota och min Zündapp KS 50 har haft stickhål i bakslangarna. Inget konstigt tycker du förmodligen – men hålet i slangarna har suttit i sidan och inte ut mot slitbanan. På Zündappen tror jag att det gick hål tre gånger på detta vis innan jag helt sonika slängde bakdäcket som förövrigt endast rullat drygt 300 mil. Varje gång jag tog av däcket glömde jag visserligen att göra ett märke på däcket så jag kunde koncentrera letandet efter vassa föremål på samma ställe där slangen punkterats, men trots att jag drog fingrarna fram och tillbaka inne i däcket (vilket ofta leder till ett smärre blodprov när man hittat orsaken) så kunde jag inte hitta någonting i däcket. Kollade sedan med ficklampa både ut- och invändigt i jakt på det som penetrerat slangen – men icke… Jag vågade inte sätta tillbaka det däcket då det kan ha suttit någon liten ståltrådsbit eller liknande inne i gummit som bara tittat fram när man körde.
Samma sak med Dakotan. Hål i sidan av slangen men inget vasst i däcket. Nåja, slangen fick en lagningslapp och – peppar, peppar – håller fortfarande tätt. Men nu var det Autopeden som tappade luften. Hos förra ägaren hade den stått i en loge med platt bakdäck i många år, men trots det var det bara att pumpa däcket och börja köra. Lite av sviterna efter detta kändes dock när man körde då däcket inte återgick till perfekt cirkelform efter så lång tid utan luft. Autopeden liksom hoppade lite rytmiskt baktill när man kommit upp i fart.
Men nu, körandes på en grusväg, kändes det att jag kört över något som stuckit upp ur vägbanan och efter några hundra meter kom kvittensen på att jag kört över något vasst. Nu bumpade det rejält från bakdäcket på det vis som det gör när däcket är platt och insidan av ventilen tar i backen varje hjulvarv. Okej – dags igen… Som tur var har jag både flickvän och en Volvo Duett så jag slapp rulla Autopeden de två mil som jag hade kvar hem. Dessutom passade vi på att ta med ett nyfällt träd som blir ved till nästa eldningssäsong. Väl hemma visade det sig att jag för en gångs skull fått en normal punktering – alltså ett stickhål ut mot slitbanan. Dessutom hittade jag ingångshålet i däcket, vilket var länge sedan. Orsaken till hålet hittades dock inte men troligtvis var det en vass sten som penetrerade det gamla och relativt slitna däcket. Som tur var hade jag ett bättre begagnat Nokian Kurir (satt på brevbärarnas cyklar) med den lite udda däckdimensionen 24×2 som Autopeden har. Slangen överlevde och fick en lagningslapp och vips så var Autopeden körbar igen.
Jim Lundberg
