Ett litet tips. Är ju inte säker på att detta tips är användbart vid alla tillfällen, men för mig funkade det utmärkt. Detta ägde rum vid början av åttiotalet. Hade då en Yamaha XS 750, en trecylindrig fyrtaktare. Den ville slira på kopplingen, särskilt på högre växlar, då ju momentet blir starkare på lamellerna. Nya lameller tyckte jag var lite väl dyra. Så jag rev isär kopplingen och satte mig att fila upp dräneringskanalerna mellan anliggningsplattorna på lamellerna.
Det är en helsikes massa kanaler på varje lamell, de är ju på båda sidor av lamellen gånger 8 lameller, vill jag minnas. Så där hade jag sysselsättning den helgen… Resultatet blev som nytt. Inte en tendens till att vilja slira, inte ens under provokation. Något år senare sålde jag hojen till en kompis. Han har faktiskt kvar den ännu, över 40 år senare. Han åker ju inte varje dag med den, men ett antal rundor varje säsong blir det. Och kopplingen fungerar fortfarande alldeles utmärkt. Men det var allt ett d-a filande…
Nisse
Svar: Bra tips! Även om man pratar om ”våt koppling” så innebär detta inte att den ska ligga dränkt i olja. En vanlig oljenivå till våta kopplingar är att kopplingskorgen nätt och jämt doppar sig i oljan. Den ska huvudsakligen smörja kugghjulen eller transmissionskedjan. Våta lameller är egentligen bara lameller som tål oljig miljö utan att krångla.
Rillorna i lamellerna ska mycket riktigt möjliggöra att oljan mellan lamellerna kan ta sig ut så att kopplingen inte blir översmord och börjar slira. Det måste väl ändå vara en lyckad åtgärd med filandet om kopplingen på Yamahan fortfarande fungerar efter fyra decennier.
Jim Lundberg