Trots att jag kört JB 128 i så många år har jag aldrig riktigt fått kläm på hur mycket flytande fett det ska vara inne i transen – alltså där transkedjan och kopplingen befinner sig. Jag har ju servat motorn på min Maraton med nämnda motor massor av gånger och då bytt ut fettet i transen varje gång. Men någon exaktare uppgift om mängd har jag aldrig hittat. I instruktionsboken står det bara ”…en ordentlig klick fett på kåpans nederdel.” vilket är lite luddigt.
Jag har dock testat mig fram och kommit fram till att en deciliter fett räcker bra. Nivån innanför kåpan ska ju bara vara så hög att kedjan släpar i fettet och får sin nödvändiga smörjning. Har man i för mycket fett så kommer kopplingen att börja slira.
Men slira var precis vad den gjorde häromdagen. Jag servade hojen i höstas i samband med ett byte av kickdrev och fyllde på med 60 cc flytande fett då jag tidigare tyckt mig se att 1 deciliter (=100 cc) kanske var lite i överkant. Men nu när jag skulle börja använda hojen så slirade kopplingen så mycket att jag knappt tog mig hem. Att det kunde bero på för mycket fett var uteslutet då 60 cc är mindre än de 100 cc jag hällt i tidigare.
Alltså var korken i lamellen det som misstankarna riktades mot. Hm… jag har ju kört massor med hojen och inte bytt korken i lamellen så långt tillbaka som jag fört körjournal. Inget korkbyte sedan 2009 – okej, det har gått 17 år (minst) sedan jag bytte kork. Det borde vara orsaken till det plötsliga slirandet inför årets hojsäsong.
Nya korkar skars till av vinkork och monterades i lamellen. Men, nä! Det slirade fortfarande. Dessutom såg de gamla korkarna inte särskilt slitna ut. Nu riktades misstankarna åt det nya flytande fettet som jag testat för första gången. När jag ändå höll på så tänkte jag vara lite vetenskaplig och se hur mycket fett det egentligen behövs för att kedjan ska få sin smörjning.
En glasskiva limmades fast på en lös kopplingskåpa och hängdes upp så den stod likadant som den gör i motorn. Lite vatten med karamellfärg blandades till. Denna röda vätska hälldes sedan in i kåpan, 10 ml åt gången tills jag hällt i 100 ml (1 dl). Kedjan ligger som lägst ca 15 mm från kåpans botten och det visade sig att kedjan nätt och jämnt skulle kunna röra vid fettet med endast endast 10 ml. Men det är för lite för att garantera att kedjan får smörj. Dessutom kommer ju en del fett att stänka runt i kåpan utan att rinna tillbaka til lägsta punkten igen.
Det visade sig då att 70 ml skulle räcka för att kedjan garantera skulle löpa i fettet. Jag testade ända upp till 100 ml men höjningen av nivån blev inte särskilt mycket större eftersom vätskan sprider ut sig på bredden också. En upptäckt blev nu att vid 70 ml når vätskan (fettet) upp till överkant på kåpans gods vid en av kåpans infästningsskruvar. JB-motorns transkåpa saknar påfyllnings-, avtappnings och nivåplugg. Tanken är att man ska slänga i en ”ordentlig klick fett” och snabbt skruva på kåpan innan fettet runnit ut.
Sen har man ingen aning om hur mycket fett det finns där inne. Men då slog det mig att man kan borra ett litet hål på typ 3 mm inifrån kåpan och in i hålet för skruven. Då blir ju skruven samtidigt en nivåskruv – en lösning som jag sett på andra motorer. Förutsatt att man sätter en tätningsbricka under skruvskallen. Så får det bli vid nästa service!
Men slirandet då? Det visade sig vara det nya (oprövade) flytande fettet som var extremt ”halt”. Kopplingen avfettades med bromsrengöring, kåpan torkades ur och denna gång blev den gamla vanliga smörjan: konsistensfett blandat med växellådsolja till ”sirapskonsistens”. Nu greppar kopplingen som den ska!
Jim Lundberg
