Idag hände det – ett historiskt ögonblick. Min Topper passerade 300-milagränsen! När jag renoverade mopeden köpte jag en nytillverkad hastighetsmätare så att jag kunde ha koll på hur långt mopeden körs. Perfekt för att ha koll på serviceintervallen. Efter drygt 100 mil fick jag ett erbjudande om att köpa en original hastighetsmätare av fabrikat Lucia. Den mätaren stod på 253 mil vid inköpet, men med en borrmaskin backades nyförvärvet till samma miltal som Toppern hade körts. Visst kunde jag ”väntat in” den nya mätaren och bytt först när mopeden hade gått 253 mil, men jag vill byta ut den nytillverkade – som dessutom visade 6 km/tim för mycket.
Toppern har nu rullat 300 felfria mil med mig i sadeln – eller nästan. Chefredaktör Anders Nordner har nog kört 10 av dessa mil när han lånade Toppern på Mellstaträffen i Borlänge. Till saken hör att sadeln är en plåga att sitta på. Nu är Toppern min vintermoped och har därför en mjukgörande fårskinnsfäll över sadeln. Då blir det lite bättre och i år kompletterade jag fällen med en stjärtlapp av den typen man brukar ha när man sitter på kalla utomhusarenor och älgpass.
Under dagens åktur blev det till att lira lite burkbingo efter vägen och fem pantburkar i dikena togs tillvara. Då en originalmoped bara drar ett par deciliter bensin per mil räcker fem burkar till drygt en mils körning. Nu tycker jag inte om nerskräpning av naturen och kan jag städa lite efter ouppfostrade människor och samtidigt få resan betald känns det lite bättre.
Jim Lundberg
